I toaletterna på mitt jobb händer saker som får mig att fundera. Alla äckliga lagersluskar sätter sina håriga och säkert hemoroidfyllda arslen på dessa ringar. det är lika troligt att få utslag om skinkan nuddar ringen som att få aids om du doppar den i tio aidssjuka döingar på samma gång. så jag står upp. ibland med skorna på ringen.
men det är inte det som får mig att undra.
för när jag och de människor vars skitvanor har delgivits mig, blir det aldrig spår av skit över hela toan. utan bara vid vattenbrynet där det landar. men när jag går in på jobbets dass så är det alltid sprutlackerat så till den grad att antisimex hade fått rycka in sin insatsvan. inte ens då är jag säker på att de hade fått bort all skit.
för den ligger liksom under vattnet. på hela botten av toan. stora spår som dubbdäck i brun snö. om det beror på att hälften av besättningnen på våran skuta kommer från länder som pakistan, sri lanka och vietnam och deras matvanor skapar speciellt bajs, eller om det är för att norska toaletter är byggda för att åka skidor i vet jag inte.
men en sak är då säker i detta.
att jag aldrig ändå vill ha stomipåse...
men det är inte det som får mig att undra.
för när jag och de människor vars skitvanor har delgivits mig, blir det aldrig spår av skit över hela toan. utan bara vid vattenbrynet där det landar. men när jag går in på jobbets dass så är det alltid sprutlackerat så till den grad att antisimex hade fått rycka in sin insatsvan. inte ens då är jag säker på att de hade fått bort all skit.
för den ligger liksom under vattnet. på hela botten av toan. stora spår som dubbdäck i brun snö. om det beror på att hälften av besättningnen på våran skuta kommer från länder som pakistan, sri lanka och vietnam och deras matvanor skapar speciellt bajs, eller om det är för att norska toaletter är byggda för att åka skidor i vet jag inte.
men en sak är då säker i detta.
att jag aldrig ändå vill ha stomipåse...